Hedersvärt

Jag har då tagit över stafettpinnen från Pelle som veckans gästbloggare på Björns värld. Detta hedersvärda uppdrag tar jag på fullaste allvar. Några middagstips eller förslag på fredagsdrinkar kommer jag inte att presentera. I det hushåll jag lever i finns det andra som står för dessa bidrag till mänskligheten. Jag har nog tänkt att bidra med lite mer djupare frågeställningar som är ack så akutella idag och som jag hoppas leder till en del reflektioner.

Vi har genom massmedia, både i dagspress och tv, fått ta del av och som i vart fall har berört mig oerhört starkt - historien om Mimmi och bebisen som överdoserats med morfin och sömnmedel för att slippa ångest och smärta i livets slutskede. Inslaget om Mimmi, som visades i Kalla fakta i går, berörde mig till tårar. Vad stod dessa tårar för? Efter lite reflektion fick jag svaret jag sökte. Dels stod tårarna för att jag känner så oerhört med Mimmis familj, dels var det en oerhörd sorg som svepte över mig av saknad över min egen mamma som blev hjärnskadad för snart 16 år sedan. Bilderna på Mimm i respirtator och i ståbrädan har jag upplevt själv men då var huvudpersonen min egen mamma. Detta blev en påminnelse om att livet över en natt kan förändras och att man inte ska ta allting för självklart här i livet.

Att ge morfin och sömnmedel till en människa, vuxen som barn, som är svårt sjuk och som dessutom är i livets slutskede är detta oetiskt? Finns det en skillnad på vad som är okej eller inte, beroende av ålder på den människa som inom snar framtid kommer att lämna detta jordeliv?

Under inslaget som visades igår om Mimmi, anklagade inte Mimmis man någon gång den läkare som var ansvarig för operationen. En respirator kopplas aldrig ut som livsuppehållande åtgärd utan nära anhörigs medgivande. Detta innebär att bebisens föräldrar har godkänt detta moment och att dem med stor sannolikhet har erhållit information om hur länge dem kunde förvänta sig att bebisen skulle leva efter det att respiratorn kopplats ur. Jag tror nog att personalen vid det aktuella sjukhuset också givit information om hur dessa patienter brukar medicineras för att slippa uppleva smärt och ångest. Kan det var så att föräldrarna lagt sitt eget ansvar och sin egen ångest för det oerhört svåra beslut de fattat - att koppla ur respiratorn - på den läkare som utförde momentet.

Är det så att massmedia har ett drev mot svensk sjukvård - en syndabock skall fram med vilka medel som helst?